Igår kväll hände lite intressanta & spännande saker i assisterande travtränare Hermanssons liv. Jag hade tidigare under dagen pratat gamla minnen med en barndomsvän & då även avhandlat ämnet kappsegling. Kom då på att den bästa liknelsen med att köra Vezuvius är att segla e-jolle en slör i ca 8 m/s med byar upp till 11-13. Ni som inte kappseglat jolle fattar nu antagligen ingenting, men det gör inget ni kan fortsätta läsa ändå.
Det var hur som helst mitt ansvar att denna kväll, innan mörkrets inbrott motionsköra Tussen. Efter att ha selat på. Sela på & sela på förresten, jag gör nästan allt fel så Åsa rättar till det mesta.
Tillbaka till ordningen, efter att ha selat på så bar det iväg. Jogga i raskt tempo cirka 40 minuter var vad som gällde. Det brukar bli en rejäl runda på grusvägarna i bygden.
Vi möter ofta traktorer, grävmaskiner och stora lastbilar. Detta bekommer inte Tussen det minsta. Det är andra mindre grejor som stör honom än mer, det blev jag varse idag.
Efter att ha joggat förbi maskinstationen kommer man fram till en lada. Denna skall inom kort troligen utsättas för någon form av arbete. Arbetet till ära håller det helt uppenbart på att resas en arbetsställning utefter fasaden. De har nu i den föresatsen hunnit i princip halvvägs.
Att springa förbi detta var i Tussens förmenande oerhört läskigt. Det hela gick dock till slut bra. Jag slappnade av en smula. Big mistake! Tio meter senare låg där på marken den andra halvan av nämnda byggställning.
Innan jag hinner tänka några mer komplicerade tankar befann jag mig plötsligt på andra sidan ett relativt respektingivande dike cirka 20 meter ut på nått som enligt min svärfar kan betecknas som en vacker sommaräng. Min egen benämning på fenomenet ogräsåker där de flesta växter är drygt en meter höga & försedda med imponerande vassa taggar.
Precis när det hände fick jag en märklig déjà vu känsla. Kanske är det för att jag precis som nämnts i inledningen pratat jollesegling. Känslan som infann sig var på pricken lik den när man seglar e-jolle & går runt i lovart på länsen. Ni som seglat jolle vet exakt vad jag menar. Ni andra fattar antagligen fortfarande ingenting, men ni är nog fina människor ändå 🙂
Jag lyckade till slut ta mig upp på vägen. När vi sakta lunkade därifrån försökte jag rekapitulera vad som egentligen hände. Eftersom jag inte kom fram till ett glasklart svar så blev det ganska givet att försöka en gång till. Sammanlagt blev det fem förbifarter varav tre av dessa slutade i den vackra sommarängen.
Funderar på att rekommendera Stråvallaturen för Åsa till morgondagens runda. Det skall bli kul att se var hon landar 🙂
Ha det bra Mats H
PS. Eftersom vi haft Jörgen Schwartz (http://www.jorgenschwartz.se) på besök hos oss på farmen är jag pinsamt medveten om att det helt & hållet är mitt fel att vi körde av vägen. Tussen är helt enkelt bara ett offer för min mediokra hantering av djur 🙂


















