Då var vi installerade i vår lägenhet i Bibione, Bibione denna kulturskatt, denna pärla vid adriatiska havet. Bibione är en ort med gamla anor, fyllde faktiskt 50 år som stad för ett par år sedan. Eftersom vi sedan 1999 besökt orten vid ett tiotal tillfällen, så känner vi oss lite delaktiga i detta kulturarv.
Min bror Peter svammlade nåt om mygg i en kommentar till ett tidigare inlägg. Med dessa är det ingen större fara här i Bibione. Det är klart att det finns mygg men de väljer sina offer med omsorg, Peter var helt enkelt inte korrekt konserverad vid sitt besök.Annat var det när vi spenderade vår semester i en liten håla som heter Rosolina Mare, där har dom minsann många & framförallt gigantiska mygg.
Jag hade bokat en lägenhet där år 2001, till mitt försvar måste jag tillägga att det var en mycket svag period av mitt liv.
Rosolina Mare ligger mitt i Po deltat. Bara det får ju en normal person att dra öronen åt sig, men detta gällde icke för Herr Hermansson. Den största attraktion de hade att erbjuda en äventyrslysten turist var en insekts-safari med båt, sug på den ni!
När vi anlände till orten så sade jag på mitt oskyldiga & extremt naiva sätt till Åsa,”har du sett, det var länge sedan jag såg så många gråsparvar”. Vi kan väl säga som så, det var inga gråsparvar. Ni fattar säkert vad det var utan att man behöver bli övertydlig.
Restaurangerna hade personal vid borden som med sprayflaskor & baseballträ försökte hålla odjuren i schack medans gästerna åt. Rosolina Mare ligger till grund för min 10 gradiga betygsskala avseende turistorter & representerar där den absoluta nollpunkten. Sämre kan det helt enkelt inte bli! Luftfuktigheten gjorde att man kunde hänga ut en torr T-shirt på morgonen. Framåt eftermiddagen var det lätt att vrida ur ett par liter ur densamma.
Jag tror faktiskt att en del av originaldialogen i filmen Lejonkungen omnämner Rosolina Mare. Simba sitter på berget med sin far Mufasa & blickar ut över riket. Simba frågar vad det mörka vid horisonten är, Mufasa svarar ”Det är Rosolina Mare, åk aldrig dit.”
Jag hatade det stället från första stund. Det hände dock en del kul saker som jag kan berätta om en annan gång utifall någon ställer frågan. Som exempel kan nämnas när kineserna hade fest i våningen mitt emot, eller när borgmästaren kom & stängde poolen, eller när jag påtalade att det växte ett stort träd mitt i den parkeringsruta där min bil skulle stå. Men det kan vi som sagt ta någon annan gång.
Tillbaka till Bibione, jag gillar detta stället. Det finns inget genuint men allt är välordnat & prydligt. Vidare är det en smältdegel av olika nationaliteter, där forna öststater dominerar, tillsammans med Österrikare & Tyskar. Rätt så många vilsekommna Sembo-Svenskar finns här också.
Just i år har hittills vädrets makter varit lite emot oss så jag kan då bara dela ut 5 pilsner av 10 möjliga på skalan. Vilket då innebär att Bibione över tiden hamnar på ett snitt runt cirka 7.
Att åka på bilsemester till Bibione kan rekommenderas, det är nästan som att åka på en charterresa fast med eget flygplan.