Dags att summera månaden. En månad präglad av en viss turbulens + lite roliga utfärder till metropoler som Barcelona & Stockholm.
Lite deprimerande kan man konstatera att litet med Sveriges charm är försvunnen. Jag avser då det varierande vädret, årstidernas skiftningar. Detta har vi genom åren lärt oss att älska eller att hata.Numera är det inte bra, man kan bara hata. Den mångfald vi haft i olika väderlekar har reducerats ner till att endast omfatta två stadier. Antingen 1.Det regnar, eller 2.Det kommer snart att börja regna.
Tragiskt. Fan vad jag ogillar detta. Devisen från Lasse Åbergs gamla film sällskapsresan är högaktuell ”En Svensk reser inte till något, han reser ifrån något”.
Vi har alltså nästan konstant dåligt väder. Jänkarna verkar ha en annan taktik, de tar skiten i en stor ”Big-Bang Sandy”. Det vete fan om den taktiken var så bra.
Nu har jag egentligen inget att skriva om, gud vilket tråkigt liv man lever! Det enda jag kan komma på är egentligen ämnet toaletter. Efter att på min 50-årsdag blivit inbjuden till NPK av en granne så har jag kommit på att jag är i det närmaste expert på området toaletter. NPK står för ”Natt-Pinkar-Klubben”, till er killar som undrar säger jag bara vänta, ni förstår med tiden. Till er kvinnor säger jag, bry er inte, ni har era problem, vi män har våra.
Nu är jag då inte riktigt där ännu. När det har det blivit en del pilsner & kaffe mm på kvällen så krävs det ett par besök nattetid, men vad tusan det torde vara helt normalt. Nej, det hela ligger nog på det psykologiska planet för mig. Jag kan inte kliva på ett flygplan, sätta mig i en biograf eller likande utan att bli kissnödig.
Detta är ganska jobbigt, men om jag tänker efter så har nog ett antal minnesvärda toalettbesök när jag varit på resande fot faktiskt berikat mitt liv.
Ett exempel på detta är från i somras när jag var i Österrike & semestrade i alperna tillsammans med halva Saudiarabien. Där hände en både rolig & tänkvärd sak som jag glömt att delge er.
Vi befann oss ett av de lokala etablissemangen i byn, restaurang Kupferkessel (rekommenderas starkt, inget finlir men gemytligt) och väntade på vår middag. Efter ett par pilsner var det då dags. Kissnödig.
Uppsökte toaletten. Gjorde entré samtidigt som en av gentlemännen från nåt arabland. Ni vet en sådan där kille med baseball keps, jag har redogjort för detta i ett tidigare inlägg. Jag själv gick med bestämda steg fram till urinoaren. Detta medans baseballkillen inleder det hela med att mycket nogsamt tvätta sina händer.
Därefter nyttjade även han urinoaren, gjorde det han skulle, knäppte gylfen och gick ut. Jag har tänkt en del på detta & jag vet inte hur det skall tolkas. Handlar det om killens syn på sig själv eller hans syn på oss européer. Eller finns det någon annan förklaring?
På tal om annan förklaring. När jag häromveckan flög mellan Barcelona & Munchen hände en grej. På andra sidan mittgången satt en prydlig dam. Gissningsvis var hon i 30 årsåldern, alltid svårt att säga. Jag har blivit så gammal att alla tjejer som är yngre än mig med automatik är snygga. Hur som helst, det var nåt som inte stämde. En kort stund efter att vi lämnat marken, just det, kissnödig. Jag var tvungen att uppsöka toaletten. Den Warsteiner jag precis druckit ville absolut ut & det nu. Jag väntar en kort stund på att det skall bli ledigt. Ut från toan kommer damen från mittemot. Jag går in låser dörren, vänder mig om & finner toalettringen uppfälld. När jag kommit hem & berättarför Åsa så trodde hon att damen kanske kräkits.
Själv har jag en annan teori.
Mina historier om toaletter när man är ute & reser sträcker sig faktiskt ganska långt tillbaka i tiden. Den mest minnesvärda storyn jag har är från år 1985. Vi var på konferens i Finland. Mycket intressant, käkade bland annat sniglar för första gången i mitt liv. Efter middagen bestämde undertecknad & Tobbe oss för att lämna det övriga sällskapet. Det bar iväg till en finsk nattklubb, stället var helt ok, vi hamnade i samspråk med ett par trevliga finska damer. Efter en stund jajamän, kissnödig. dags att uppsöka toaletten.
Jag gick in på toaletten, rundande hörnet & fram til urinoren. Jag gjorde det jag kom dit för, tvättade händerna. Vänder mig om, tar tag i dörren. Men va fan den var låst. Herre jävlar jag var inlåst på muggen. En bra karl reder sig dock själv. Jag hade en sån där schweizisk armékniv på mig, med denna såg jag att det faktiskt gick att skruva upp låset. När jag då nästan lyckats få upp låset så dras det åt med ett ryck. De finska asen står & håller för tänker jag då. Jag tar ett krafttag med skruvmejseln och lyckas nästan låsa upp.
Terroristerna på andra sidan lyckas än en gång dra till i låst läge. Tredje gången gillt tänker Hermansson då, hinner knappt börja innan dörren flyger upp.
Där står en Finne, han var minst två meter lång, med byxorna nere vid anklarna & skriker nåt obegripligt. Sanningen går upp för mig, detta var inte vägen ut. Detta var vägen till stället man gör tvåan i! Man kan lugnt påstå att killen var mycket upprörd & där står jag med en kniv i näven! Eftersom jag insåg att killen hade kompisar i närheten så tog jag det för gott att lämna stället i ilfart.
Där fick jag då en story att berätta. Det fick troligen den finske killen också, så man kan säga att jag berikat även hans liv.
Min vän Tobbe hade det inte så lätt han heller, han lyckade gå till fel hotell & krävde att få nyckeln till sitt rum, gud så klantigt. Såna misstag gör inte jag.
I Göteborg har det under oktober månad pågått en omröstning vars avsikt är att ta fram namnförslag till en bro som kanske eventuellt kommer att byggas någon gång i framtiden.
Mitt förslag är ”Assar Gabrielssons bro”, detta för att hedra en av Volvos grundare. Volvo har som ni vet betytt oerhört mycket för staden. Kan ni ens tänka er hur Göteborg skulle ha utvecklats efter varvskrisen utan Volvo? Nu är det här med att hylla nåt som har med bil att göra inte riktigt politisk korrekt i Göteborg.
Därför lanserar jag då även förslaget ”Mao Zedongs bro”. Mao var ju en kille som verkligen tog ut sitt folk på rejäla promenader.
Nu har jag inte lämnat in något av dessa förslagen till officiell granskning. Min rädsla är faktiskt ganska stor att mitt andra förslag direkt anammas av Göteborgs politiska majoritet & klubbas igenom utan vidare diskussion.
Avslutningsvis tänkte jag hissa & dissa ett par företeelser från månaden Oktober
Upp i farmens flaggstång hissar vi denna månad:
Att det nu återigen är vetenskapligt belagt, det som vi män vetat i alla tider.
Män är enligt undersökningen ”signifikant bättre än kvinnor på att hantera flera saker samtidigt”.
Ner i trekammarbrunnen skickar vi:
Vädret! November börjar inte bättre. När man tänker efter, vem behöver oktober & november?
Finns det någon som kan förklara vad dessa månader har för existensberättigande? Hade våra månader varit uppkallade efter olika yrkesgrupper så hade oktober & november hetat fnask & lapplisa.
Tack för mig /Mats H
