Imorse vid frukosten delgav jag Åsa en av mina planer för dagen. Kaffebönorna var slut & det kaffe jag vill ha finns icke att uppbringa i någon av de närbelägna etablissemangen för matinköp. Tänkte mig då in till Kungsbacka eller Varberg & småhandla lite.

Kul jag följer med sade frun, det får bli Varberg! Vi åker direkt efter frukosten!
Skälet till det hastiga uppbrottet angavs vara att vi skulle vara tillbaka på farmen i sådan god tid att söndagens ridtur skulle kunna gå av stapeln i dagsljus.

Smack, vad jag gick i fällan, in till Varberg for vi. Sedan hände allt med en rasande fart. Helt plötsligt befann jag mig för första gången i Ullared. I princip halade Åsa upp en färdig inköpslista. Jag har i ett tidigare inlägg redogjort för hur lättmanipulerade vi män är. Jag själv skulle då i princip vara ett undantag som lärt mig Åsa´s trix. Pyttsan, man har inte en chans! Jag lämnar orten ett par timmar senare drygt 6 000:- fattigare.

/Mats H

(Jag fick en jacka + en del andra prylar som faktiskt kan vara bra att ha. Det blev aldrig någon ridtur eftersom det var becksvart. Ärligt talat så tror jag att hästarnas vilodag var planerad sedan lång tid tillbaka.)